Att skriva av sig

VARNING! Detta inlägg kommer vara förvirrande och mest ha ingen mening alls.

Jag undrar vad det är med mig egentligen. Om det är min tjurskallighet eller envishet som tar över. Envis det vet jag att jag är, men är det tjurskalligheten som styr över den? Jag gör saker som är helt sjuka. Och jag vet inte ens varför jag gör det. Ingen annan vet, för de är min hemlighet. Vi kan ju börja med att festa. Varför fortsätter jag att övertala mig själv att jag alltid har kontroll när jag inte alls alltid har det? Oftast har jag det, men inte alltid. Varför gör jag saker, som "råkar" hända. När det egentligen bara är ren desperation? Kanske är detta ett sammanträffande men jag tvivlar. Jag tror hela min vrickade hjärna hör ihop. Allt från att jag HATAR att göra saker som folk ber mig om eller säger till mig att göra. Jag ska göra vad JAG vill och inte vad folk säger till mig. Även om jag hade gjort sakerna bra, bara ingen tvingade mig, tjatade eller ens nämnde det. Jag menar varför flyttade jag till Stockholm? Var det för att uppfylla en dröm, eller var det åter igen min desperata tjurskallighet? Jag vet inte, men jag borde nog fundera ut det. Och det är snabbt.
Jag undrar också hur någon kan älska en sån som mig. Hur i helvete kan någon tycka om mig. Dom som inte känner mig och träffar mig under rätt omständigheter kan säkert tycka om mig, men alla som lär känna mig, borde ta avstånd när dom ser hur vrickad jag är. Skulle jag varit "någon annan" skulle jag gjort det. Kanske för att jag känner mig själc bättre än någon annan och ser allt min sjuka hjärna tänker på. Och gör. Kanske är jag bara en person som tror sig vara något bra, och tror sig ha en plan och vilja, när de ända jag egentligen har är en psykiskt sjukdom och borde spärras in på sjukhus? Kanske. Vem vet. Kanske är jag ännu en normal människa som tror sig vara speciell och hittar på massa saker som ska föreställa det som gör en speciell?
Det är så mycket hela tiden, så mycket jag vill säga till omvärlden så dom ska förstå, men jag är rädd. Rädd för att dom ska fatta hur dum jag är. Eller inte är. Eller är jag rädd? Överanalyserande? Kanske bara som tidigare sagt, ett fall för psyke-avdelningen. Nä så illa är det nog inte, men ibland börjar jag undra. Ska nog skriva en hemlig bok om sanningen om min hjärna. Eller inte.


Jessika

Men vi tycker ju om dig just för att du är DU och ingen annan! Matilda, vi saknar dig...

2011-03-20 | 11:55:36 | http://jessikaeleonora.blogg.se/



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Trackback



»Namn: Matilda Andrén
»Kontakt: matildaandren@hotmail.com

»Om mig: Jag heter Matilda, kommer ifrån sommarstaden Halmstad men flyttade upp till Stockholm strax efter att jag fyllt 17 år. Här jobbar jag som servitris på Oleary's och lever loppan. I bloggen kommer ni att kunna läsa om det mesta. Jag har ingen direkt genre på min blogg, den är en allt-i-allo-blogg helt enkelt. Enyoj!