Vad man nu kallar detta


Man säger att det som inte går att laga med silvertejp inte går att laga.
Jag går inte att laga med silvertejp.
Mitt hjärta går inte att laga med silvertejp.

Jag trodde inte man kunde få hjärtat krossat mer än en gång.
Men de kunde man.
Jag trodde inte jag hade något hjärta kvar.
Men jag märkte att det hade jag.
Men upptäckte det först när det gick i bitar.

Jag visste att jag inte skulle blotta min själ för dig.
Jag visste du inte var den du sa.
Jag trodde inte jag kunde lita på dej.
Men du fick mig att tro.
Du fick mig lita på dig.
Och vad hände?
Inte var det ett långt och lyckligt förhållande som du lovat så många gånger.

Det värsta är nog att jag faktiskt inte förstår.
För första gången förstår jag inte.
Jag förstår inte hur du inte kan se vad jag ser.
Jag förstår inte hur du inte kan se det uppenbara.
Jag önskar jag kunde visa dig.
Önskar du kunde se.
Vet att du kan om du öppnar dig.
Men du är kall som en sten på havets botten.

Vad jag än gör kan jag inte bara gå vidare.
Inte när jag ser oss.
Oss som inte finns mer.
Oss som bara är ett minne blott.
Oss som lika väl kunde vart fortfarande.

Jag sitter här med mitt skärvorna av mitt hjärta i handen.
Jag ser hur dom fräster sönder.
Bit efter bit.
Skärvorna är nu sandkorn.
Jag skall lägga kornen i en ask och ge till dig.
Så kan du öppna asken...
När du vet att det borde vara vi.





Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Trackback



»Namn: Matilda Andrén
»Kontakt: matildaandren@hotmail.com

»Om mig: Jag heter Matilda, kommer ifrån sommarstaden Halmstad men flyttade upp till Stockholm strax efter att jag fyllt 17 år. Här jobbar jag som servitris på Oleary's och lever loppan. I bloggen kommer ni att kunna läsa om det mesta. Jag har ingen direkt genre på min blogg, den är en allt-i-allo-blogg helt enkelt. Enyoj!