Jag gick på isen...

Igår när jag skulle till Mattias så var det en STOR isfläck på vår utgång från gårdsplanen. Istället för att gå 30 cm åt sidan och slippa isfläcken går jag medvetet över fläcken, som innebär halk-risk. Tror ni jag ramlar? Självklart gör jag inte det. Men när jag kommer förbi isfläcken tänker jag "Varför gick jag medvetet över isfläcken när det kan betyda att jag kan ramla?".
Jag gick där och funderade ett tag... Varför gör man alltid sådana saker? Om det är en isfläck går man gärna på den, är det en vattenpöl går man gärna i kanten, inte så man blir blöt, men om man snubblar blir man. Varför går man ofta nära kanten på vägen? Varför bara måste man sätta en fot på sjön och kolla om isen håller? Varför gör man sådana småsaker som kan vara farliga?
Jag kom fram till att det kanske är för att man söker spänning? Är det spänning i vardagen detta? Antagligen har vi som gör sådana saker (låtsas inte att du aldrig gjort det), ett tråkigt, materiellt liv och behöver det där lilla extra, vi bara söker efter något som ska avvika från vardagen.

Vad skulle hända om man plötsligt ramlade på isen man omedvetet-medvetet gick på?
Skulle man bli undermedvetet glad att något hände då? Varför inte?

is





Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Trackback



»Namn: Matilda Andrén
»Kontakt: matildaandren@hotmail.com

»Om mig: Jag heter Matilda, kommer ifrån sommarstaden Halmstad men flyttade upp till Stockholm strax efter att jag fyllt 17 år. Här jobbar jag som servitris på Oleary's och lever loppan. I bloggen kommer ni att kunna läsa om det mesta. Jag har ingen direkt genre på min blogg, den är en allt-i-allo-blogg helt enkelt. Enyoj!