Kort, tråkig och ointressant uppdatering av mitt liv.

Kort uppdatering.

Nyss hemkommen från ett jävlulskt utväcklingssamtal! Jag blir så trött på allt som fake leende Margareta säger, och på hur Janne som vi inte ens har i något ämne bara sitter och leker lustig, och på hur pappa sitter och leker herr trevlig och på hur mamma sitter och känner sig besvärad. Margareta bara " Jaha, men läs mer vuxen böcker". JAG HATAR ATT LÄSA, MER EN JAG VET INTE VAD!?!?! OCH SPECIELT NÄR NÅGON TVINGAR MIG!!! Blir så jävla sur på allt det. Hon försökte tvinga mig att läsa stieg larssons böcker, men det kan kärringen glömma. Över min döda kropp att jag TVINGAS läsa. I övrigt gick det bra.

Dagen har varit helt okej. Spanskan var nog mest aktiv. Jag, Maddis och Sarah satt och pratade EXAKT hela lektionen medans German läste igenom och rättade hela klasses arbeten. Underbar planering av honom, verkligen...

Just nu är jag ganska tjurig men ändå ganska över social. Känner för att träna. Men ingen träning idag inte. Inte för ens på torsdag är det dags, och då kommer jag säkert inte känna för att träna.

Sådär By the way har ännu en av mina tangenter ramlat av. Jag blir fett ledsen, speciellt med tanke på att jag nu saknar SEX stycken tangenter. E D O K Ä och Punkten. Jävla irriterande asså!

För allas information har jag snart käkat 2 paket russin så jag kommer skita i en vecka sen, huhu!

hade bra !




Home hated home

Hemma från stockholm nu! Jag måste börja med att bekänna att jag ÄLSKAR sthlm! Jag gillar alla byggnader, jag gillar att åka t-bana och tåg och jag gillar hur kul alla människor snackar och hur stort allt är och hur många trevliga sthlmare det finns och allt. Men för alla er som vill veta om resan så kommer en liten trevlig resume om det hela.

Måndag:
Klockan 9.35 gick flyget till bromma. När vi ska gå på flyget så säger sandra något som jag uppfattar som " tror du man ser mormors hus härifrån". Jag asgarvar åt det och bara , NAAEEJ det gör man inte.. På flyget snackar vi typ de första 20 minuterna sen typ halv döda resten ( vilket jag gissar de övriga passagerarna uppskattade ). Sen väl hemma hos sandras mormor så gick vi ner till stureplan och sen hela kungsgatan och drottninggatan och massa andra små gator. Efter 4 timamrs shopping så hade sandra inhandlat en tröja och jag ett armband. VILKA SHOPPING NÖRDAR?! Huhu, vi typ käkade och sen så gick vi på bio. Vi såg på " I taket lyser stjärnorna" en av de bästa svenska filmer jag sett faktiskt. I slutet när mamman dog så grät alla nästan. Jag med fast bara lite lite, men jag vart täppt i näsan så jag snörvlade, och i slutet snörvlade typ alla så jag behövde inte känna mig mobbad. Sen gick vi hem kollade film och snackade.

Tisdag:
Gick upp och ner till stan, sandra köpte paket till sina kusiner som vi åkte till på eftermiddagen. Innan dess vart vi inom Täby Centrum, stort som fan var det! Hemma hos hennes kusiner så pärlade vi med dom. Sen så försökte Fredrika ( 6 åring ) döda mig så jag fick minsann lyfta henne upp och ner så allt hennes blod rann till huvet för att hon skulle lugna sig. Sen efter massa slagsmål och vilda lekar med sandras små kusiner så käka vi och kollade film. Jag somnade dock efter typ 10 minuter i filmen så jag kan inte medge att den var så bra. Men men, sen så gick vi och la oss i sängarna och sov. Jag sov typ inte så bra och vi gick upp klockan halv 8. * SUCK *. 

Onsdag:
Vi gick ju som sagt upp halv 8, käkade lite frukost och lämnade kusinerna på dagis. Tog bussen tillbaka till Östermalm hos Sandras mormor. Sandra sov ch jag duschade, kollade film, och underhöll mig nårra timmar. sen vid 12 gick hon upp och så underhöll vi oss till halv 4 i lägenheten. Sen tog jag tunnelbanan och pendeltåg SJÄLV ( mycket stolt så ge mig en klapp på axlen ) till Handen. Där mötte jag Peter och sen stack vi till Danne. Efter ett tag och lite info om piercingen så vare dags. Jag satte mig i piercings stolen. JAG SKADADE och ANDADES hur mycket som hälst. Har inte varit så rädd på hur länge som hälst. Jag höll peters hand och tryckte in naglarna i hans hand. Danne torkade av tungan och satte dit tången.
Dannes kompis kom in " hur går det" ?
Peter bara: " Jorå jag har 5 naglar in i handen men det ska nog gå ".
Hehe, sen så kom nålen igenom och jag tog in tungan med en piercing i den. Jag stuttsade upp och runt i huset, helt överlycklig !
Vi satte oss och snacka lite och sen så¨vart det dags för brosket i örat. Jag satte mig glatt på piercings stolen igen och denna gången var jag inte rädd. Han piercade och jag tittade i speglen. Överlycklig igen sprang jag omkring i huset och hoppade av glädje.
" Du kommer nog ha svårt att säga typ S och R nu fram tills du byter piercingen " sa Danne.
Jag kollade på han med en dumförklarade blick
" Ingen skillnad mot nu dock men ändå" sa han.
Hahah, jag fattar verkligen inte varför folk gnäller över min dialekt, jag tycker inte jag har någon, men men.
Sen så följde peter mig till tåget. Vi snackade lite och sånt, skönt som fan att få snacka av sig.
Sen typ hemma hos sandras mormor så snackade jag med sandra och spelade lite kort och sånt trevligt.

Torsdag: Vakna upp vid 9, as trött sovit jätte illa. Jag skulle ju sova med huvet högt för att minska svullnaden på tungan, samtidigt som jag inte kunde ligga på vänster öra som jag piercade. Detta gav resultatet:
Vaknade 2000 ggr, hade as ont i nacken efter som jag inte kunde sova på mage eller rygg heller och att jag var trött och tjurig när jag vaknade.
I alla fall så stack jag och sandra till Skärholmens Shopping Center vid typ 12. Och vad finns där? Guess? Jo, NEW YORKER !!! Efter att jag sprungit omkring  i typ 1 timme där och provat kläder slutade det med att jag handlat för 1111 kr. Hehe...
Sen stacka vi till MC och käkade milkshake och Isbitar, hah. På MC så vart det värsta babbe killen som typ flörtade med mig och glodde som fan. Jag och sandra asgarva åt han. Sen tog vi oss hem och där sov jag en timme. Sedan hade vi Avskeds middag, eller ja.. Sandra, Barbro och Anders hade, jag käkade yogurth. Sen tog vi snabbtåget till Arlanda och halv 10 gick flyget hem.

Nu idag så har jag käkar nyponsoppa. Sen så för 2 timmarsen gjorde jag pulvermos. Den åt jag precis upp. Jag har suttit nu i snart 2 timmar och sörplat, smaskat och svurit i mig mosen! Det var as svårt och gjorde ont. Ska leva på flytande föda nu i 3 veckor. Hejja mig! Ska duscha nu och sen tänkte jag pysa ner till Ida lite.

Hade bra alla!

tunganörat



Borde jag gråta

Borde jag gråta eller borde jag le
Borde jag önska att det vi förblev
Jag vill vara dig nära och hålla din hand
Fan vad jag önskar att du aldrig rivit vårt band

Du sårade min själ, mitt liv, mitt jag
För utan dig är jag bara liten och svag
jag vet att du inte vill veta
Men efter jag träffade dig har jag slutat leta
Det finns ingen som dig och det vet du så väl
Du var den som lyckades förgylla min själv

Borde jag gråta eller borde jag le
Borde jag önska att det vi förblev
Jag vill vara dig nära och kyssa din hals
Fan vad jag önskar att jag inte fanns alls

Jag vet inte längre vad jag ska göra
Inte längre vad jag ska ta mig till
När vänner bara säger du är stark när du vill
Det känns som ingen förstår min sorg
Det känns dom att jag är fångad inuti min egen borg

Borde jag gråta eller borde jag le
Borde jag önska att det vi förblev
Jag vill vara dig nära och smeka din kropp
Fan vad jag önskar att du inte var min gnista av hopp

Nu när du är borta förstår jag vad jag förlorade
En underbar människa som är värd så mycket mer
Jag lyckades inte ge dig det du förtjänade
Jag ligger nu och gråter och till dig jag ber
Snälla ta mig tillbaka jag älskar ju dig
Du lovade och sa att du alltid skulle älska mig

Borde jag gråta eller borde jag le
Borde jag önska att det vi förblev
Jag vill vara dig nära men nu hatar du mig
Fan vad jag önskar att jag fick leva livet med dig.


   matilda andren 10/2-09   -  till den som jag skulle göra allt för att få tillbaka.



Suicide in my head.

Nu fattar jag ingenting!
Vad fan tror du jag ska göra? Vad vill du jag ska göra? Vad jag än gör så är det tydligen fel? Varför lackar du sönder för ingenting? Jag gjorde fan inget fel denna gången?! Varför ska jag behandlas som jag vetefan nu? Nyss var jag värd allt nu så behandlar du mig som om jag inte vore en människa. Jag fattar inte varför du förändras som du gör. Och jag fattar inte varför du är så elak? Har jag gjort något allvarligt fel nu eller ? Jag fattar inte, och jag blir så sjukt ledsen och sårad att du gör såhär. Jag vet snart inte vad jag gör!

Hej.



Moppe dag, Finaly!

Ja... Denna dagen vaknade hyfsat pigg. Gick upp, fixade till mig osv. Med andra ord en vanlig tråkig morgon som ni alla skiter totalt i.
   Sen efter att jag gått till skolan från stan så hade vi musik. Vi skulle sjunga/ spela blues. Ungefär lika underhållande som att titta på döda guldfiskar. Och som topp på det så skulle vi sjunga också. Vi alla vet ju hur berömd min fina sångröst är. Min maneger säger att jag inte för sjunga gratis så jag var tyst. ( ELLER SÅ SUGER JAG PÅ ATT SJUNGA.... ). Nej men helt seriöst så hade jag ont i halsen plus att jag inte kan sjunga. Så jag stod snällt och tittade margareta i ögonen och rörde inte min mun.
   Efter en "underhållande" mentorstid så hade vi engelska. På engelskan var jag nära på ängel. För jag satt snällt, till och med långt fram, och gjorde allt jag skulle och svarade på alt jag kunde. Jag är bäst helt klart.
    SO. Jag jobbade flitigt och fick skrivit en urkass jämförelse mellan franska och amerikanska - revolutionen. Den sög.
Sedan hade vi en helt ok lunch och efter det begedde vi oss till Alehallen.
    Väl ombytta och inne i idrotts salen så började jag med att ignorera magnus. Sedan skulle vi spela någon sorts brännboll typ. Jag är ju klart bäst och borde få MVG!  Jag hejjade som fan när maddis och ida behövde mitt mentala stöd för att dom blev brännda ( dom var i motståndarlaget  ) och sedan gjorde jag mitt yttersta och skrek som en barnunge så fort en boll kom emot mig och kastade mig åt andra hållet. Detta tyder på att jag är en väldigt duktig lagkamrat, speciellt eftersom jag hjälper motståndar laget och kan ta en förlust utan att börja gråta. Jag är klart bäst.
   Jag fjäskade till mig skjuts hem av KATTTHHYYYY. När jag hoppar av innan viadukten så är det någon kille som vinkar på mig. Vem fan var det tänkte jag. Efter ett års resonemang så kom jag på att det var Ogge. Men det tog tid ska ni veta, hah.
När jag vart hemma ett tag så kom pappa hem. Nu var det dags att köra min nya moppe. Jag startade efter att jag fått en teori lektion av pappa. Den brummade fint igång. Efter att kört omkring bland kvarteren för att undvika bilar så kom jag tillbaka hem. Jag sa att jag skulle köra ner till Ida. Sagt och gjort. Vägen ner gick fint. När jag kom ner till östra stranden insåg jag att det fanns ca. 2 km raksträca utan bilar. Muhaha, var min tanke. Nu kollar vi hur fort det går...
När mätaren stog mellan 65-70 så gick det inte fortare. Kul som fan var det iallafall. När jag kom bort till Hagön vände jag och körde i typ 40 tillbaka till Ida. Jag tutade glatt och bjöd in mig själv hos henne.
    Vi åt och spelade kort. Det gick sjukt bra för mig så jag vann med typ 800 poäng. Efter mycket skratt och fniss och snack om allt mellanb negrar och fjortis disco så tog jag min lilla moppe brummandes hem vid 20.00.

"På vägen hem"

Jag körde i typ 40 och så skulle jag in på cykelbanan vid kraftvärket nere vid östra. Det var ju mörkt så jag såg inte allt för bra. " Snart ska jag svänga in på cykelvägen" tänkte jag. BRUMM! 
" och så vänder jag huvet på sidan och ser cykel vägen passera förbi och ut kommer jag på den vanliga vägen. HELVETE var min tanke , där nvar den cykelvägen jag skulle in på. Så jag körde en bit bort på bilvägen och vände, körde tillbaka och upp på cykelvägen. Jag brummade hem och allt gick as bra. Jag börjar bli duktig nu. Kan till och med bromsa.

Nu hemma är mitt liv tråkigt. Jag borde göra om min katastrofala naglar, men jag orkar inte. Nu ska jag gå och tröstäta lite och sedan ser vi vad som händer. Jag hoppas på ett under, men de kommer det inte bli. 
    Föresten...
Vad kan man göra för kul i Stockholm mer en att shoppa ? Någon som vet så ge förslag. Jag och sandra sk dit på sportlovet. FETT NICE !
Ska verkligen bli jätte kul. 

 Hade bra alla! 


     



sex, tears & rock'n roll.

Hej.
5 dagar sedan katastrofen. What to do now ?

Folk säger saker som " du är tuff du kan klara det" & " Du fixar det, bara glömm honom". Men hur ska jag glömma någon som påverkat mitt liv så mycket? Någon som fått mig bli bra, någon som fått mig att läka som han? Hur ska jag klara det när en del av mig saknas? Hur ska jag kunna gå vidare utan att vara hel? Han var den som gjorde mig hel, innan jag träffade honom vet ni själva ( i alla fall ni som känner mig bättre ) hur jag var innan. Jag var så sjukt ledsen hela tiden och hittade aldrig kärlek... Nu när jag hittade någon som jag verkligen älskar så är det 50 fucking mil mellan oss. Livet vill mig bara illa.

Dessa dagar har gnagt på mig. Jag har drömt om honom varje natt. Det är lika hemskt att vakna varje morgon och veta att han inte tänker på mig längre. Att han inte älskar mig längre. Att jag inte kommer få vara i hans famn något mer och känna mig så trygg. Att jag inte kommer få någon godnatt/godmorgon kyss. Att jag inte kommer kunna känna mig hel. Att jag kommer veta att han inte bryr sig mer utan att någon annan tjej kommer få ha hans armar runt sig och höra honom andas i örat och viska att han älskar henne. Fan asså att kärlek kan göra så ont.

För er som vill veta har jag också haft värsta ångers atacker dessa dagar.
Det vrider till extra mycket i hjärtat.
Min gråtklump i halsen vidgas och skakar till.
Den skakar mer och mer.
Tårar liksom bränner men vill inte komma.
Dom vill inte komma ut ur ögonvrån.
För många har redan fallit, och det vet dom också.
Så dom stannar.
Händerna åker ändå upp till ansiktet och jag känner hur ansiktet vrider sig.
Kroppen skakar lite och jag sätter mig på golvet/sängen var jag nu befinner mig.
Jag gråter utan tårar och skakar av saknad och längtan.
Efter ett tag slutar det och klumpen i halsen blir mindre.
Men precis som när man ska börja gråta och det bränner i halsen.
Så är den hela tiden.
Hjärtat är inte helt, det saknas något som inte kommer komma tillbaka till det.
Det saknas Peter.

gråtande
Jag vet inte hur länge detta kommer hålla på. Men jag gissar att det inte kommer sluta en på ett bra tag.
Mina tankar kan inte släppa honom. Jag tänker på allt. På alla sätt han gjorde mig lycklig som jag inte tackade för. Hur han gjorde så jag orkade mina jobbigaste dagar. Men jag tackade aldrig honom ordentligt. Som de säger " Man vet aldrig vad man har för en det är borta". That is true. Men ja...

Nu ska jag sluta skriva eftersom ingen bryr sig, det är bara skönt att tro att någon faktiskt bryr sig. Att han faktiskt bryr sig. Men hade bra alla. dags att tröst äta.







»Namn: Matilda Andrén
»Kontakt: matildaandren@hotmail.com

»Om mig: Jag heter Matilda, kommer ifrån sommarstaden Halmstad men flyttade upp till Stockholm strax efter att jag fyllt 17 år. Här jobbar jag som servitris på Oleary's och lever loppan. I bloggen kommer ni att kunna läsa om det mesta. Jag har ingen direkt genre på min blogg, den är en allt-i-allo-blogg helt enkelt. Enyoj!